Hej norrbottens pärla!

Vi har nu färdats genom skogen fem mil inåt landet från Piteå sett, till samhället där min man vuxit upp. Det är riktigt kallt och snyggt snöigt, som så ofta här den här tiden på året. (Men inte sådär kallt att hjulen på bilen upplevs fyrkantiga.)

Byns glesaste julgran lyser högst upp i Kanisbacken (If-mountain här ligger du i lä). Vi promenerar förbi ett nybyggt älvsbyhus vars ägare tydligen har ett instagramkonto. Fortsätter förbi biografen, ishallen och en pizzeria vi inte sett förut.

Efter middagen blir vi bjudna på öl, ost och kex hos min farbror och faster. För även jag har ju släktingar på orten nu.

Vi talar om det allra svåraste. Den sista tiden med pappa. Hur det var. Detaljer som jag nästan inte sagt till någon. Men också om vad Johan Glans sagt om Lucia, pellets som fraktas till värmeverk och Pierre Robert.

När vi kommer hem sover barnen och jag är alldeles för mätt. Jag tänker att vi borde flyttat hit istället. Men hur kan det komma sig att man måste åka till Korsträsk för att hitta en vanlig skridskobana i detta vinterparadis?

Imorgon är dagen när alla familjer går runt i rödrutiga flanellpyjamasar, om man får tro reklamen från Lindex och Kappahl. Eller var det idag? Undrar om mythbusters kan ta en närmare titt på det. Jag vet då rakt åssit om detta. Sov gott!