Hon med spenatsoppan

Träffade en kvinna i fikarummet hos studieförbundet. Hon hade varit på keramikkurs på förmiddagen, jag skulle gå på kurs under eftermiddagen och nu hade både hon och jag värmt våra respektive luncher i studieförbundets micro och slagit oss ner för att äta. Hon började berätta att hon var utbränd. Hennes pappa hade nyligen dött i ALS, samma sort som Salming hade. Det hade gått snabbt, inom ett halvår var han borta. Hon hade fått en livskris. Ifrågasatte sina tidigare val och ville byta bana. Hon fick panikångest när hon försökte besöka sin tidigare arbetsplats. Det är svårt att förstå när man inte har upplevt det sa hon. Jag beklagade och hummade och sade att jag kanske förstod. Men jag sa ingenting om hur väl jag faktiskt förstod och varför. Ny sorg bör respekteras.