Dayanita Singh- med mina ögon

Bra idé från Dayanita Singhs utställning- ett portabelt museum  

Ny kategori här i bloggen- jag kallar den "Sara Ser Konst". I den här kategorin beskriver jag helt enkelt hur jag upplever olika utställningar jag besöker. Kom ihåg: Jag är ingen kulturjournalist, bara en vanlig bildintresserad som glömt bort det lilla jag en gång kunde om bildanalys och konsthistoria. Hursomhelst skriver jag allramest för min egen skull (och för mammas hon gillar att läsa min blogg).

Om man bor i Umeå och är intresserad av foto ska man absolut gå och se den här utställningen! Dayanita vill som jag förstår det visa en mer nyanserad bild av sitt hemland Indien än den vi vanligen möter i media. (Blunda och tänk på Indien så ser du troligen den bilden framför dig. Exotiskt och färgsprakande.) Utställningen består till stor del av svartvita fotografier, men även en del bilder i stadsmiljöer i skymning i färg. Motiven är, förutom ovan nämnda, människor från olika samhällsklasser och deras hem. En serie bilder är tagna i ett hinduiskt kloster för kvinnor. Att nästan alla bilder är kvadratiska lade jag särskilt märke till. Det fick mig att tänka på Instagram.

När jag tittar på bilder noterar jag i allmänhet färgskala, komposition och motiv (vill minnas de skalor, kompositioner och typer av motiv jag tilltalas av för att använda i egna bilder). Intressant att se hur fotografen här fått bilder utan människor att bli intressanta. En idé jag tar med mig är den ni ser på illustrationen ovan. Dayanita har sammanställt bilder från sina resor i ett litet vikbart "portabelt museum". Resedagböcker som hon skickat till olika vänner. Verket heter "Sent a letter". Jag skulle vilja göra ett sådant med egna bilder att ställa i fönstret på kontoret, eller för att sammanfatta en egen utställning. Eller skicka till en vän, som konstnären här har gjort.

Det finns som vanligt oändligt mycket mer att säga, men nu en dusch innan sonen vaknar...