Kjells häger

Ser på Facebook att även Kjell i Nyköping bekymrar sig över lidandet. Han verkar lite nere. Tänk att han började prata med mig sådär. Med en främling. Vissa människor gör så. Ofta äldre människor är min erfarenhet. Min pappa gjorde det jämt och ständigt och överallt. Både som ung och som äldre. På färjan till England. På alla rastplatserna på husvagnssemestern och på SCA arena när vi var där tillsammans med barnen sista gången. Jag gör det inte så ofta själv, men jag blir väldigt glad när någon annan gör det. Då tänker jag på pappa. Idag började en man med rullator prata med mig på hundpromenaden. Han satt och spanade nedanför servicehuset bort mot järnvägen. 

På eftermiddagen brukar jag sitta på andra sidan huset sade han, då är det sol där. 

Hägern på bilden tillägnar jag Kjell och pappa och alla ni andra som gillar att spontanspråka med främlingar. (Kjell, sorry att den flyger nedströms. Den flyger i alla fall.)