Killen med blå skåpet

Jag var 13 år. Det var första dagen i sjuan. För honom var det första dagen i åttan. Nyinflyttad till orten. Jag såg honom utanför matsalen. Mörkt tjockt, nästan svart hår, pottfrisyr. Gröna ögon och mörkgrön tröja. Han påminde mig om någon. Jag kunde inte sluta grubbla på vem. Det var nåt välbekant. Det var nåt med näsan. Den liknade min kompis Nadjas näsa. Jag blev kär. Fast vi aldrig pratade med varandra. Han var min första stora förälskelse. Han var en Gud på elgitarr. Hårdrockare. Och jag var väldigt kristen.

Han och hans fru gick förbi nyss. Det var längesedan jag tänkte på honom. Väldigt längesedan.