Omöjligheter (mer poesi)

Föll dubbelt 

Landade hårt

Det gjorde ont

Varje dag i sju år

Först jätteont 

Sen mer som en molande värk 

Och det ena fallet blev det andras tröst

Tills det ena gjorde lika ont som det andra, det var ju lika omöjligt

Men nu står hon

Håller sig uppe och håller andan