Leduåfors

Min första bästa vän bodde i Leduåfors, i en faluröd Västerbottensgård med gigantiskt kök och knarrig trappa och stall med loft och hage. Hon hade fem syskon. Hennes storasyster ägde en Bubbla som var svårstartad på vintern och en häst som hette Komet. Hennes storebror brukade kalla mig för Sarah Young, och det fick mig att rodna, trots att jag inte hade någon aning om vem det var. Han var bullrig och retsam och jag var lite rädd för honom. Innerst inne visste jag att han var snäll. Han brukade också hjälpa oss att starta VHS-spelaren och datorn när vi ville spela tetris.

Min första bästa väns pappa födde upp Jämthundar. Det fanns nästan alltid en kull med varma, ulliga valpar att hälsa på, mata och leka med. Hennes mamma körde bil med hårrullar, lyssnade på Elvis och Thomas Ledin och lagade världens godaste pizza. Alla hjälptes åt att duka.

På sommaren åkte vi moppe till badplatsen vid Leduån och på vintern åkte vi släde efter Komet.

Det var stort och livligt, mycket tvätt och djur och i sista minuten. Jag älskade att vara där mitt i alltihop. Jag älskade de gula tapeterna i hallen och pigkammaren innanför stora sovrummet, det röriga förrådet och alla lakanen på linor ute om sommaren. Jag älskade innerligt min första bästa vän. Hon var lika blyg som jag.

Min första bästa väns föräldrar skilde sig senare. Det var sorgligt, sårigt och tjorvigt och inget blev sig likt i Leduåfors igen.