En grej om min pappa...

Min pappa var grym på att skriva. Kanske inte på att stava. Men på att formulera sig i text. Det vet alla som fått sms av honom. Han var rolig också. Hade ett speciellt, lite kvävt skratt, som kom när han skrattade åt sina egna skämt. Eller retades. Och en speciell ton i rösten när han sade "vad fin du är!". Sista gången det hände var på sjukhuset. Jag hade min blå skjorta då.

Ville bara säga det.